besvikelsen är stor...

...när man fångas in precis det allra sista. Skorna var på, dörren stod öppen, pappa var vid bilen, syrran var på väg ut- precis som lillasystern som sa "hejjå", då lyfts hon upp och in i hallen igen och dörren stängs bakom ryggen. Då, just då är besvikelsen stor...
 
 

En salig blandning av Pelle Svanslös, album-pyssel och potträning

Snön yr runt utanför fönstret, kaminen är tänd och vi sitter nu uppkrupna i soffan och tittar på Pelle Svanslös. Malva har varit på förskolan idag, tre veckor sedan sist. Jag ringde imorse, efter att ha försovit oss lite, och kollade sjukdomsläget i barngruppen. Svårt det där i vabruari, hur ska man göra när man har möjligheten att ha sitt barn hemma? Det känns ju som att man hämtar hem sjukorna medvetet, men samtidigt så känns det inte så schysst att ha henne hemma för mycket när hon ändå ska tillhöra barngruppen... Vi tog beslutet iallafall att lämna henne där idag då det varken var kräksjuka eller influensa-fall, så vi får hålla tummarna att vi inte får hem något nytt! När jag skjutsade henne dit så hörde jag från baksätet "Jag sa till pappa att han skulle hämta mig tidigare idag så att jag hinner leka med mina kompisar". Jaha, ok. Men jag vet ju att hon leker och leker och leker lite till när hon väl är där så jag försökte att inte lägga så mycket vikt i den kommentaren och mycket riktigt, när hon hämtades så var hon alldeles kalas-glad då hon och kompisen Meja hade lekt konstant! Till och med så mycket så att hon är toktrött här hemma nu och bryter ihop för minsta lilla...
 
Jag har passat på att både power-walka och klippa--tejpa i Signes album. Jag är nu på dag tre i hennes liv och jag blir galet sentimental, sådär så att tårarna rinner, när jag tittar tillbaka på den där kulan och sedan en alldeles ny liten knodd som ligger vid bröstet. Till och med så att man tänker tillbaka på förlossningen i ett rosaskimrande lull-lull-ljus och bara ser den leende blivande mamman med lustgasen tryggt i handen, fast det var jag själv bakom kulisserna så att säga... Hur sjutton kan man glömma den där "jag-kommer-att-dö-känslan" så fort?
 
       
 
Annars har jag pott-tränat lillasystern. Det har ju stått så mycket om detta i tidningarna det sista; att det inte handlar om en mognad utan ren och skär träning och medvetenhet om att bli blöjfri. Egentligen har jag inte ett dugg bråttom att bli av med ännu en "bebis-grej", men jag ser det ju som ett experiment det här. Hur tidigt kan man få ett barn torrt om man lägger ner lite energi i det hela? Så i någon månad sådär har jag pratat om kiss, och låtit "ksss" när hon kissat i blöjan och förra veckan så introducerade jag pottan, en vacker potta från -60-talet som min mamma och mina mostrar hade när dom var små! Jag satte henne där utan blöja och pratade om kisseriet, inget kiss kom så efter en stund gick jag och plockade ur diskmaskinen och efter ett tag kom hon och sa sitt lilla "öh, öh, öh" och pekade mot pottan. Och mycket riktigt, där var kiss överallt! Och inte bara på golvet utan det rann PÅ pottan så alltså har hon försökt att sätta sig på den!!! Duktiga unge! Och nu i helgen så fick hon en spelande potta från goda vänner i ett-årspresent så nu är mitt mål att lyckas få henne att kissa i den, men det har jag inte lyckats med än;)
 
         
                    60-talspottan                                   potta a la 2013
 
 
 

Liknande inlägg

Fröken tafs

Oj, oj, oj, nu börjar det här med att klämma på mammas tuttar gå till överdrift. Hon klappar, klämmer och tafsar så att hon knappt kan sova på nätterna! Inatt kunde hon inte sluta, lite lätt "tvångigt sådär"- så som vissa barn har sina nappar i händerna, bara det att i det här fallet så är det inga nappar utan mina bröst hon gräver efter. Lilla fröken tafs!
 
Malva hade ju mig som napp så länge som i 15 månader, sedan bytte jag ut mig själv mot en nalle och ett gos (mitt nattlinne som jag delade och sydde till två olika, ifall ett försvann- vilket det gjorde för någonstans på Rostocks gator ligger det ett ljusblått gos...). Signe hon valde ju själv att sluta amma när hon var åtta månader, men brösten har fått en annan betydelse för henne, som gos. Napp har hon ju som tur är en "vanlig". Malva har ju fortfarande sin nalle och sitt gos som sina käraste ägodelar. Dom är heliga, vilket lillasyster vet om, så om tillfälle ges så norpar hon dessa guldklimpar och håller dom stenhårt intill sin lilla kropp!
 
Nu kommer vi då till mission "egen nalle- och- gos till Signe". I hennes fall är det en liten hund som hon fick av mormor och morfar när hon fyllde ett och en snuttefilt som jag tragglat med emellanåt sedan bb. I början när vi gav dom till henne blev hon fly förbannad- kastade iväg det så långt hon bara kunde för att sedan blänga på mig och stoppa in handen innanför min tröja. Ungen är inte dummare än att hon förstår vad jag är på väg att göra;) Men själva göra-vovven-viktig går framåt. Om jag inte tar bort hennes lilla hand från min kropp vill säga- för då slängs hunden återigen iväg med all kraft! Men den är nu med lite överallt- imorse fick hen vara med och äta frukost, kramas, smaka på ost och köttbullar, både direktmatad och från tallriken. Och vi kan numera byta Malvas nalle till Signes hund utan vidare bråk, för hon vet att det är hennes "nalle". Och lika som syster ska det ju vara!