smälta indianpärlor
Det är ju tur att jag inte är sjuk för jämnan då mitt tålamod sjuker drastiskt då. Helt plötsligt anser jag att barnen är oerhört ouppfostrade och får för mig att börja fostra med järnhand! Ja, tumultet som uppstår när man ska "fostra" är ju för det mesta bara poler som stöter bort varandra och därmed en besvikelse som rämnar förtroendet som byggts upp. Det blir ilska, skrik och tårar från barnen och en irritation som heter duga från mig! Det som fungerar här hemma är att bemöta med ett lugn; prata lugnt och kramas. Och det om något kräver ju tålamod. Men nu är det tillbaka!
Efter en helg fylld med frisk kall luft och picknick,
matlagning, tapetsering i tvättstugan med rosablommiga tapeter med turkos botten
och tillslut ett shoppingcenterbesök tillsammans med kompis så smälte jag och Malva indianpärlor. Det tog väldans lång tid att ställa alla pärlorna upp på plåten men däremot väldigt snabbt för dom att smälta ner! Sedan visade min förstfödda ett tålamod som sällan visas, i två timmar pärlade hon halsband- hon skulle bli färdig, vilket hon med blev!
Nu gäller det bara att smälta fler så att lillasystern med får sig ett. Och kanske mamman med?! Jag tycker att dom blev riktigt härliga- ojämna och perfekta i sin brist på att se likadana ut. Lite så som jag gillar att inreda här hemma! Förresten, tvättstugeinlägget kommer att komma framöver- vi ska bara få upp lite linor först...