pumpar och funderar, och gråter lite däremellan.

Jag försöker hinna att pumpa ut mjölk till lilleman för han har ju samma beteende vid bröstet som Malva hade. Jag har hela tiden tänkt att det var på grund av att hon kom lite tidigt, men nu funderar jag på om det är en personlighet a la bekväm? Jag ammade ju henne tokmycket, det tog lång tid och hon ammade långsamt. Sedan har hon fortsatt att vara långsam just med att äta, det är först nu vi inte behöver påminna henne om att tugga och svälja... Jag vet en gång när Danne kom hem från jobbet, Malva var väl sex veckor kanske, han frågade vad jag hade gjort under dagen? Jag blev arg och ledsen och sa att jag hade "ammat i åtta timmar!" För så var det. Nu hinner jag inte sitta i soffan och hålla full fokus på att Abbe ska hålla sig vaken och svälja mjölken. Men det är så han gör, han ligger och snuttar och myser för att sedan somna efter en stund. Då får han flaskan, ibland slurpar han glupsk,  men oftast så får man dra ut flaskan för att få igång sugreflexen och matbehovet. Och så försöker jag då att hinna att pumpa ur min egen mjölk däremellan för att det känns bättre att fylla på med den istället för med ersättning.
 
Men, hur länge kommer jag att hinna/orka hålla på såhär? Nu går det bra när Danne är hemma och tar markservicen,  men sedan går det nog inte, det där med att amma/flaska/pumpa. Det är hjärnans tankar. Kloka tankar. Sedan kommer magkänslan och mammahjärtat. Bröstmjölk är bäst för immunförsvar, allergier, anknytning, framtida fetma etc.  Och så är ju amning galet mysigt när det fungerar! Ska jag fortsätta att pumpa så att att han får i sig och för att mjölken inte ska sina om han bara somnar ifrån? Det hjärnan talar om för mig låter rimligt,  det går ju inte att göra hela proceduren med två andra barn att ta hand om. Men oj vad jag gråter över detta! Vissa dagar tar inte tårarna slut för att jag fightas med min inre känsla av mys VS med hur livet ser ut nu, rent praktiskt!
 
 
Sedan försöker jag att tänka att han är bara två veckor och att det kan vända. Det kan bli bra. Men mys-beteendet.... Jag har en magkänsla att det är sådan han är. Våran Abbe-Gos.