Bubblan

Jag är så grymt trött. Det liksom svider bakom ögonlocken och jag mår illa. Det har varit galet mycket mer energikrävande med inskolning mot vad jag hade räknat med, och då har det ändå gått riktigt bra (ta i trä). Jag har varit som speedad i hjärnan, haft svårt att koppla av i någon slags stresskänsla över att inte ha kontroll på läget tror jag, med vare sig sjukskrivning eller förskola och då kan jag inte somnar på dagarna vilket jag uppenbarligen behöver. .. 

 

Men idag kände jag ro i själen när Abbe bara knallade in för att leka. Trots att det har varit helg och det bara var en ny fröken på plats som han aldrig träffat! Lille pluttis❤ Jag hade tänkt att jag skulle bädda ner mig i soffan på en gång när jag kom hem, men istället drog jag på mig överdragen för en promenad i snön som föll ner i stora,  stora flingor  från himlen! 

Igår bröt jag nämligen ihop över stressen att få in träning i livet. På eftermiddag/kväll, när Danne kommer hem är jag för trött för att orka iväg, och när jag väl är hemma själv vill jag liksom maxa vilan. Så nu har jag bestämt mig för ett gymbesök i veckan till att börja med. Sedan är det ju bra med en promenad för att få igång hjärna och kropp tänker jag?! Jag måste släppa pressen över vad jag "borde" göra för att piggna till för nu känner jag en stress över hur utmattad jag är och vill liksom skynda på det i den mån det går?  Det varierar mellan acceptans och panik över livet. Jag vill så gärna känna energi NU!

 

Jag vill ha ett slutdatum på det här.