Analys och celler

Ok, det där att gå igenom sitt liv för att "hitta felet" och man liksom inte kan komma på något direkt fel...
 
Jag har nog bara levt, levt utan att analysera? Just för att jag har haft ett bra liv tänker jag. Jag har trivts, kört på, skrattat mycket och ofta, är oerhört positiv och ser livet på riktigt som att glaset är halvfullt. Jag är däremot konflikträdd men anses ändå som tuff, en med skinn på näsan. Det är lite ambivalent, och jag börjar fundera på om det är en roll jag fått och tagit på mig? För jag blir oerhört stressad vid konflikter vilket jag inte visar. Men så mycket konflikter har jag ju inte, men jag funderar på om jag måste rasera självbilden av just "stark", att jag faktiskt är en människa med fler sidor, att jag måste våga visa mina svagheter, erkänna för mig själv när jag blir sårad? När det inte känns bra. 
 
Men i stort så har jag känt mig lugn och rofylld. Men jag kommer inte på vad det är som har stressat mig så så att jag haft svårt att sova under sjutton år... 
 
Eller är det bara så att jag behöver lång nedvarvning och det får man inte alltid till, livet liksom, och så har det blivit en hangup? Att stressen i sig att inte kunna somna har utsöndrat stresshormoner som rusat runt och på så sett stressat sönder hypofys, sköldkörtel och binjurar. Eller kan det vara så att något av dom organen lagt ner och det stressat kroppen i sig?
 
Eller är det så att stressen har blivit för att jag är ganska bra på "att köra på", dålig på att ta det lugnt (i mina mått mätt). Att min hjärna alltid har projekt och nya idéer på gång? Eller att det bara gått för långt. Sömnbristen.
 
Men oavsett vad min nuvarande situation beror på så ska jag lära mig att lyssna på mina behov. Vem jag är nu. Vad jag behöver. Jag har läst att man kan programmera om sina celler genom att djupandas, så det tränar jag på, jag tränar även på att meditera just för att lära mig att gå ner i varv. Jag tänker "allt är föränderligt" så min kropp kan alltså lagas, byggas upp igen. Jag måste tillbaka till min grundpersonlighet. Släppa kontrollen som jag dragit mig på ju mer stressad jag blivit.
 
Idag sov jag stenhårt när Abbe var på förskolan vilket jag inte gjort sedan han började där... Sedan käkade vi våfflor på altanen när alla tre var hemma igen, tittade på fåglar och lyssnade på takdropp. Mellan varven så bytte jag kissiga byxor, plåstrade litet finger, bar ut båtbanan etc Lugnet med barn ni vet🙈 
 
Men jag ska försöka återgå till lite mer till mañana mañana.
 
Det löser sig. 
 
Kan man det med tre barn, fyra årstider, kläder, mat, aktiviteter, läxor, läggningar and so on. Ja, jag förstår ju. Det är inget enkelt pussel att lägga.... 
 
Tips. Någon?