Ladda batteriet

 
Jag fungerar såhär: Jag har lite energi i min kropp. Upp och hoppa!! Jag vill göra ALLT som jag annars skjuter framför mig!! Och med allt innebär ju egentligen inget kul, det är ju inget party eller stora träffar utan "allt " för mig just nu är att jag dammsuger OCH svabbar istället för att bara dammsuga. Jag LAGAR mat istället för att värma upp eller hämta pizza. Jag både tvättar och VIKER tvätt på samma gång!!!
 
Jag hör ju hur ni klappar händerna över mitt hissnande liv👏🙈
 
Men så är livet för en utmattad trebarnsmamma som jobbar 50 %. Vissa saker behöver ju liksom skötas, och när energin är sinande, som den är 22/7 så lägger jag den lilla energin på att vara nära barnen och inte på hushållsgörat...
 
Men, jag har ju lärt mig att jag egentligen borde spara upp mitt batteri så att det konstant är lite högre hela tiden, än att pendla mellan 5 -25% som jag nog gör nu... Men den ekvationen är inte enkel! För just nu så låter jag energin ta slut emellanåt och jag hamnar liggandes i en liten pöl några dagar, eller veckor som det har varit nu (månader?). Jag tänker att om jag hade haft en mobil med så kasst batteri så hade jag kastat den men det kan jag ju inte med mig själv så jag måste slita vidare på de premisserna jag har.
 
Jag måste hitta en lösning helt enkelt!!
 
Tankarna snurrar på högvarv just nu över hur jag ska leva mitt liv. Vad kan jag ändra? Vad bör jag göra?
 
Jag har lyssnat på utmattningsböcker, jag har gått med i de grupperna på Facebook och instagram, jag plöjer allt som finns. Igen.
 
Hur blir man frisk?? Blir man frisk?? Undersökningar visar att efter sju år är 80% tillbaka (fullt?) på arbetsmarknaden. Falsk marknadsföring tänker jag då jag nog är inräknad där då jag är utförsäkrad och "sköter mig själv". Alltså struntar i att ens försöka få stöd från f-kassan. Och vi är många som gör såhär då man ju fortfarande inte KAN jobba så pass mycket som försäkringskassan anser! Så hur många procent som egentligen är tillbaka efter sju år låter vi vara osagt... 
 
Experterna säger att "man inte kan vila sig frisk", men jag kräks på den kommentaren. Det beror säkert på min egna "prestationsprinessa" som tolkar det där med "vila sig frisk" helt annat än vad som menas 🤔 Menar de att jag inte ska lägga mig och sova, ligga i soffan/sängen när jag behöver det? Eller menar dom att vi inte ska bli liggande där 24/7? Men meningen blir så fel för  oss utmattningsmänniskor, som ju oftast är "prestationsprinsessor", min tolkning blir; upp och hoppa! Ut och träna! Jobba! Aktivera dig! För det är ju det vi vill hela tiden!! Känn inte efter!! Jag hade behövt meningen "Lyssna in dina behov, var rädd om dig, ta hand om dig själv som om du vore ditt eget barn❤" För sanningen är ju den att jag och mina trötta medsystrar behöver få känna att vi är bra, trots att vi inte jobbar 100%, inte har ett välstädat hem, har gått upp X antal kilon under åren som vi kämpat med oss själva, familjen, läkarbesök,  försäkringskassestress, jobbpress, samhällsstress, barn som behöver det ena än det andra, barn som aldrig är tysta, som finns vid min sida dygnet runt. Det är aldrig tyst. Jag är aldrig själv. Inget runt om en pausar för att man själv skriker efter just det.
 
En paus.
 
Vila är omöjligt och den vilan man kan få till känns nödvändig. Den tar jag tillvara på❤ Så f*ck you för att "inte vila sig frisk"!! 
 
Men tillbaka till det där med lösning. Jag behöver ett jobb som är tyst. Som inte kräver att jag behöver svara hela tiden. Finnas. Hjälpa. Pusha. Vara lösningsorienterad för andras behov. Klassrummet har jag fått ge upp. Hjärnan fungerar inte längre i den situationen. Att jobba med få elever som jag gör nu går. Men det är fortfarande inte optimalt. Det är en stor arbetsplats. Jag behöver det lilla.
 
Jag jobbar på att våga just nu.
 
Att tro på mig själv. 
 
Självförtroendet har sinat så galet mycket när mitt jag inte lever upp till mina egna förväntningar på mig själv.
 
Jag måste våga ta klivet.
 
Det är läskigt att bara skriva det här men jag jobbar på det och en dag ska jag kliva utanför min trygghetszon.👊