Bubblan

Jag är less på att tvingas acceptera

Jag är less på att hela tiden bromsa

Jag är less på att inte orka

Jag är less på att inte våga planera

Jag är less på att känna mig dålig

 

Idag är jag så ledsen över hur det blev.

 

Idag rinner tårar på min kind. Hela tiden.

 

Jag känner mig dålig som förälder till mina stora barn, när dom frågar "vad ska vi göra idag?" och jag mest vill skrika att "ta ert eget jävla ansvar för att hitta på något". Istället svarar jag, som femtielva gånger innan i deras liv "jag vet inte, jag har lite ont i huvudet och är trött. Har ni någon idé?"

 

Jag är less på att inte vara den jag egentligen är. För jag är egentligen inte den jag har tvingats att bli.

 

Jag VILL inte acceptera det. Jag vill vara den jag saknar. Mig själv.