Varför slutar jag inte att läsa?? Det gör ju så ont...
Och jag som oroar mig över att börja jobba, nån gång framöver. Jag sörjer dom förlorade 40 timmarna i veckan. Det gör ont i mig. Jag har ju knappt varit ifrån henne det sen hon kom... Jag vill ju egentligen storgråta över det...men så läser jag om Victor och hans familj. Och skäms över hur bortskämd jag är. Jag får ju faktiskt träffa min lillstrumpa. Jag får trösta henne när hon är ledsen. Jag får skratta med henne när hon är glad. Gosa med henne när hon är trött, viska till henne när hon vaknar på natten att "mamma är här"! Hon har inga slangar och mediciner som drogar ner henne. Hon har inte ont. Hon är en levnadsglad, störtskön, pussig och gosig o en alldeles underbar levande Malva. Hon är mitt liv!!! Tack gode gud för att vi har henne här♥
Tankarna finns idag hos Gustav och Victor och alla andra små änglar i Nangijala. Och deras fina änglaföräldrar♥
Nu gråter jag, nackdelen med att vara gravid... Började också läsa lite i bloggen om Victor men fick sluta! Tänker också på alla mammor och pappor som lever utan sina barn, och glömmer ibland att jag är en av dem. Sedan Lovis kom är det ännu svårare att förstå, att det är allt detta jag har förlorat! Hur kan jag då skratta och må bra idag??!?!?
Jag tycker inte alls att det är fel att du är ledsen för att du måste börja jobba, det är en sorg det också! Vi kan inte jämföra våra sorger utan måste låta oss vara ledsna för det som känns tungt i just våra liv!
Din lilla Malva är fantastisk och det är med all rätt som du sörjer att inte få tillbringa hela dagarna tillsammans med henne!!!!
Vill också säga att du är världens bästa vän och jag är så glad att jag har dig!
puss