Inskolningen går nog ganska ok?!

Kom precis ut efter att ha lagt Lillstrumpan på vila, 25 minuter tog det innan hon tillslut slocknade! Dessförinnan lät det på ett ungefär så här: "Lägg dig ner på kudden nu Malva" "Nä, ova" "Ska mamma bli arg??" " Nä, mamma ajj mig nu (huvudet på sne)" "Nä, mamma blir inte arg på dig om du lägger dig ner" "Mmm, dägga mig nej" Malva lägger sig ner och sekunden senare snarkar hon högt. På låtsas;) Då gäller det ju att hålla sig för skratt...Och det vill jag lova är svårt;) Hon klappar, ler, pussas och sjunger ända in i sista minuten- då rätt som det är blir det tyst och hon sover:)

Inskolningen går faktikst över förväntan!!! Hon skriker i början, tjurar sedan en stund på soffan som hon valt ut till sin plats under samlingen men sedan börjar hon långsamt förflytta sig mot barnen och leker sedan visst med dom riktigt bra! Första dagen hon lämnades över lunch hade hon legat under bordet och ville inte äta, andra dagen, igår, så satt hon på sin plats och åt lite ris när Danne hämtade, hon hade även åkt pulka med barnen och hade nog varit hyfsat nöjd! Första dagen bröt hon ihop när han kom igen, igår blev hon bara glad! Så det tar sig, sedan får vi se om det fortsätter i den riktningen eller om det blir bakslag... Men det är en väldans tur att det inte är jag som har hand om det!!! Jag hade gråtit ihjäl mig om jag skulle lämna henne med armarna utsträckta mot mig:( Men på tisdag faller det på min lott att klara av det... Hon pratar fortfarande om att "du (jag) dessen mamma fika, skrek MAMMA! MAMMA! Då du kom mig!" Ja, då kom jag till henne, men på tisdag får jag inte göra det... Hon verkar nöjd och glad när hon pratar om sitt dagis och alla barnen och sina fröknar, men hon berättar även med sorg i stämman att hon är "dessen pappa då:( Sen pappa komma!:)" Och imorse när hon kramade sin nalle berättade hon också att "nanne tösta mig jag dessen, pappa då:(" Tur att nanne finns där som en trygghet när vi  måste svika henne... Men jag tror minsann att hon kommer att älska sitt dagis när hon är trygg där- hon älskar ju att leka just nu! Och om vi får ihop det med lagom antal timmar så kommer det nog att bli kanon:) Igår när vi åkte till stan så satt hon och sjöng dagissånger hela resan hem;)

Men sedan är det det här med att jag lider så av att få se mitt älskade barn så lite!!! Jag tycker att det är en stor sorg att bara få se henne några få timmar per dag... Jag tycker ju om att gå här hemma och traska i långsam takt, leka, gosa, vara ute, pyssla och bara få umgås med den lilla människan som jag och Danne har skapat! Men nu "tvingas" man till att jobba en massa timmar så att man inte får vara med henne:( För mig är det ganska obegripligt att livet ska vara så. Om världen hade fått se ut som jag ville så hade jag velat ha det som i höstas, både jag och Danne jobbar 50%, men Malva får vara på dagis några timmar för att få leka av sig, men all tid och ork finns till min familj och varandra! Det hade vart kanon det:)

Men idag är det familjedag:) Ska iväg om en stund och träffa ett par vänner, Danne håller på att fixa paranbol just nu så att vi få tv igen och jag går här och lallar runt i pyjamas fortfarande när klockan närmar sig ett;) Lite fix och planering så att det blir lite lektioner nästa vecka ska okså hinnas med, men det fixar jag och Lilla Du imorgon när Danne jobbar! En helg helt i min stil alltså;)