Första veckan som tvåbarnsföräldrar
Det har varit en omtumlande vecka, minst sagt! I söndags drog värkarna igång och Malva lämnades hos mina föräldrar, för att överlämnas till Dannes föräldrar på måndag morgon för att sedan hämtas av Danne för att se på sin lillasyster som äntligen hade kommit! Vi sa inte någonting till henne i söndags då det kändes bättre att hon slapp att vänta, utan hon fick se mms:et på lillasyster på måndagmorgonen när hon vaknade:) Hon hade blivit SÅ STOLT OCH GLAD och pussat och kramat bilden hela morgonen! Léende hade hon gått runt med ett smile stort som bara den. Lycklig:D
Det var sedan allt blev fel och rörigt... När hon stolt och förväntansfull kom in på vårat rum så höll jag precis på att få en slang med första påsen blod inkopplad i kanylen, därav blev det en massa NEJ och en massa "akta där, var försiktig, var lite lugn" för att slippa ett blodblad... Stackars förväntansfulla unge:´( Hon grät av trötthet och besvikelse när dom skulle åka hem. Utan lillasyster och mig.
Dag två var det en liten virvelvind som kom på besök, alldeles spänd av storasysterskap och förändrad tillvaro... Men när jag skulle lägga ifrån mig Signe för att få möjlighet att gosa med Malva så blev det fel iallafall då jag sa till att hon inte skulle pilla på lillasyster för då vaknade hon. Då brast hon och började att skrika hejvilt. Jag blev arg och sa sådant som jag aldrig trodde att jag skulle säga... "Nu skärper du dig! Du är tre år och stor nu! Annars får ni åka hem!" Och så grät både jag och Malva...
Tredje dagen skulle vi hem. Mjölken hade fortfarande inte kommit igång och Signe var jättehungrig och ville bara ligga vid mitt bröst. Skrek som bara den när vi packade, Malva grät och jag och Danne var superstressade. Packade ihop våra skrikande två tjejer och åkte snabbt hem. Ett liv i kaos. Tvåbarnschock. Den rosa bubblan som jag förväntade mig hade spräckts rejält. Och som jag gråtit över hur dessa dagar blev! Jag har mått så dåligt över hur Malvas start som storasyster blev, mycket på grund av min trötthet som i sig beror på blodbrist för att moderkakan inte lossnade. Jag kan inte hjälpa det. Men det känns så jobbigt så att jag gråter bara jag tänker på det...
MEN nu! NU har vi en glad syster, lite lätt labil som vi andra också är, men hon är så kärleksfull och öm och intresserad av Signe. Hon vill leka som innan. MYCKET. Och jag tvingar mig att leka trots yrsel och värkande huvud för att vi ska få en bra och kärleksfull relation igen. Jag berättar ofta hur mycket jag älskar henne och hur glad jag är att jag har henne♥ Och rätt som det är så kommer hon på att lillasyster finns och då vill hon hålla, pussa och krama. Varje morgon kommer hon in och lägger sig bredvid oss för att mysa och vid varje blöjbyte är hon där:)
♥Det här kommer att bli bra. Den rosa bubblan är snart rund och fin igen:) Och vi har två underbara och vackra flickor, jag och Danne, som vi älskar till stjärnorna och tillbaka♥
Morgonmys med mina två fina hjärtan♥
Du är en bra mamma Josefine! Berätta hur mycket du kommer ihåg när du var så liten som Malva är nu...Det är bara du som mår dåligt av det som hände er på de första dagarna. Malva har ingen aning om detta i långa loppet. Fortsätt och njut av er bubbla. Kram Yvonne