det var en liten tjej som blev blyg...
...När hon gick in till bvc-sköterskan och barnläkaren. Hon sänkte huvudet och sträckte upp armarna mot mig, stoppade in handen innanför min tröja för att söka trygghet på mitt bröst och böjde in huvudet mot min hals. Sedan var det tårar och kramar konstant under besöket och inte blev det bättre av att dom tog sprutor på henne. Tur att dom var två så att dom kunde ta en i varje lår samtidig för lillasystern hon skrek så hon tappade andan hon... Tur att jag hade en duktig hjälperska med mig som snabbt, utan direktiv från mig, samlade ihop Signes kläder när vi skulle gå ut! Men allt såg fint ut och hon ligger fortfarande runt mittkurvan med alla mått.
Så att hon somnde när vi kom hem var inte konstigt alls, särskilt inte heller då hon var vaken några timmar inatt...
Men bara vi lämnade rummet så var ju allt bra igen och upptäcksfärden var i full gång- det är både spännande och skrämmande att vara ett år!
Och tredje sprutomgången resulterade visst i skyhög feber... "Det är ovanligt att dom reagerar på den här om dom inte gjort det tidigare" sa doktorn... Jag får passa på att mysa med en liten kokhet madame ikväll och hoppas på att det gått över tills imorgon!