Bubblan

Dagen går mot sitt slut och jag längtar efter att krypa ner i sängen samtidigt som lillan. Malva hon har nog somnat i sitt tröttutbrott som hon fick när vinkningen till mormor inte blev riktigt som hon tänkte... Signe håller nog i någon timma till? Hon vaknade kvart över sex efter en hel natts sömn- så den tackar vi för! Dagarna är väldigt intensiva med två lyckliga barn som är just väldigt intensiva.  Våra ungar är mycket av allting kan man nog säga...

 

För hjälp vad det låter här nu! Malva var en väldigt tyst bebis (det tar hon igen nu kan man säga då hon pratar i ett!), lillasystern däremot låter i höga oktaver, både när hon är glad och arg, men särskilt när hon är arg. Och det blir hon när hon inte får det hon vill ha, då tjuter hon så högt så att man får både ont i huvud och öron och mina stresshormorner rusar som i ett koutsläpp! Så när kvällen kommer och lugnet lägger sig, då får jag njuta en stund. En halvtimme eller så innan Signe vaknar till och det är dags för mig att lägga mig bredvid så att hon ska kunna sova vidare. Tv:n kom in i sovrummet när Malva var ett år för det var likadant då, det där med att vara bosatt i sängen från niotiden... Visst, vissa kvällar blir jag irriterad över att inte få något vuxenliv med Danne, men samtidigt vet jag ju att det går över tids nog! "Andas lugnt och njut av samhörigheten med våran bebis" får vara mitt motto nu, min och Dannes tid kommer. Tids nog.