saknar ord
Jag är så fruktansvärt arg på tuppen som sitter som högsta chef över oss. "Ni måste effektivisera era möten, vad pratar ni om, era stickningar? ", "vi väljer inte våra elever, vi får dom vi får" och så visar han en bild på två mörkhyade barn i afrika. Ja, jag skulle kunna rapa upp nedvärderande och rasistiska kommentarer han sa idag, nä kanske inte fler rasistiska men tycker att det räckte med den! Men han gjorde jämförelser med våran tid gentemot Mandelas när han satt i fängelse, att vi får hitta våra sätt att kommunicera med varandra fast det kan vara svårt. Jag ångrar att jag inte gick på impuls och gjorde som jag ville; reste på mig och gick därifrån. Kände mig så FEG som inte ifrågasatte vad han sa, och det värsta av allt är egentligen att nästan ingen av alla lärare som satt där gjorde det. Vi borde skämmas allihopa!!!
Imorgon är jag egentligen ledig, men jag drar till skolan en sväng ändå för att få det mysigt i klassrummet. Tjejerna får hänga med så att Danne kan sova inför natthelgen. Jag känner avsky inför högsta chefen, men försöker fokusera på bra kollegor och det roliga jobbet vi har.
Fast för sjutton, känner mig som en struts för tillfället...
Imorse var jag däremot peppad inför föreläsningsdagen.
I D I O T ! ! ! Man blir ju mörkrädd. Men det är inte lätt att vara modig alla gånger, man blir ju sjukt chockad kan jag tänka mig och i stunden kan det vara svårt att säga till. Prata med dina kollegor och försök hålla ihop så ingen tar åt sig av den där typen. Kanske vågar ni säga ifrån nästa gång.
Måste vara nervöst och spännande nu iaf... du måste la vara lika nervös som 7-åringarna.