Välkommen in till dukat bord

Vi har startat upp en ny verksamhet här på eftermiddagarna. Vi bedriver den ideellt, det ingår mellanmål och en hel del städ efteråt. Och trots brist på energi eller vilja till det så är det bara att klämma fram ett trevligt och välkomnande smiiile. För varje dag så står det ett flickebarn där i dörren, ja förutom våra egna två och grannarnas. Vilket barn det är det varierar, för det finns ju en del att välja på i skolan. Verksamheten vi bedriver liknar den som bedrivs på skolan efter skoltid. Just det, fritids hette det visst. Så nu längtar den här mamma-fröken efter vår och värme, där man kan servera lite mellis på altanen och det sedan fortsätter att lekas utomhus. Utan en massa kläder som tar plats och blir blöta och sandiga... Det har ju varit så smidigt när det har räckt med dom på gatan, dom som har sitt eget "mellis-bord" att komma hem till. Det positiva är att man lär känna sitt barns klasskompisar, bara det att jag ju just nu uppskattar lugnet av ett tyst hem. Men Dream on.
 
 
Jag haft en kass natt, en med illamående (?), galen huvudvärk och toalettbesök varje timme. Nä, jag var inte så pepp på att vakna när jag knappt sovit. Men jag visste att jag hade drygt tre timmar för mig själv att se fram emot, efter att lillasyster lämnats på förskolan och mannen som annars jobbar eftermiddag/kväll den här veckan skulle till stan och fixa en massa ärenden. Ensamtid. Som jag börjat att uppskatta det! Det är som att min kropp boostar  inför att bli med bebis för imorgon går jag in i vecka 33, ca 50 dagar kvar tills vi får träffa Tigerlilja!
 
Och jag har fortfarande inte riktigt fattat att vi ska ha en bebis till.