Att ligga steget före.
Nu är alla barnens födelsedagspresenter och julklappar inhandlade. Färdigt alltså så här tre månader innan den sist födelsedagen! Vi packade in oss tre stycken vänner i en bil för en heldag på Gekås, Ullared. Och heldag blev det, knappt 14 timmar efter att vi åkt packade jag in alla kassar i hallen här hemma. Kroppen och huvudet värkte, jag kunde knappt gå då fötterna var så onda och ryggen stel, magen hård som en boll och jag ville nästan kräkas av trötthet.
Men med en stolthet som den sanna shoppingjägaren jag är!
Så himla skönt att allt är klart, jag tvivlar på att orken är så stor där några veckor efter nyår, antingen med en stor mage eller med en liten nyföding... Att fördriva tiden inne på detta gigantiska varuhus är inga som helst problem, jag tror att bara baby-/och leksaksavdelningen tog oss fyra timmar, sedan lite matpauser på det, lite heminredning, julavdelning, smink och barnkläder, ja då är det inte konstigt att vi hamnade i kassakön lite senare än vad som var tänkt!
Idag gömde jag mig i solstolen på altanen under eftermiddagen. Min välbehövda egentid. Fredagspodden och solsken fick peppa mig till att orka resten av dagen efter gårdagens roliga pärs. Jag hörde hur den där mammiga lillhönan vrålade där inne (Danne och Malva var alltså där) över att jag var "borta". Så fruktansvärt för henne...
Sedan att jag några dagar tidigare tvivlat på om jag skulle kunna följa med, det hade jag hela tiden i tankarna. Så jag tog det lugnt och kände efter väldigt noggrant. Jag har nämligen haft sammandragningar som gör ont. Även i vila. Jag har liksom vaknat med dom... Så jag har pratat med en jättegullig tjej på förlossningen, över hur jag ska tänka och det där att det är bättre att komma in en gång för mycket än att det blir försent. Särskilt med tanke på att min kropp visat benägenhet på att föda för tidigt en gång innan. Det är svårt att veta, men oron gnager ju sådana dagar då allt inte känns helt 100, när man anar att sammandragningarna inte är inom det normala, men man vet liksom inte riktigt heller... Och så snurrar tankarna på vidare sjukskrivning. Hur ska jag tänka? Det vore kul att jobba någon dag i veckan fram till jul, bara för att få ett bra avslut. Det känns lite konstigt att jag bara gick hem, påbörjade knappt terminen, så som jag slet förra året, alla relationer man bygger upp med alla barn. Att det bara blev att jag gick hem som om jag hade feber och ont i halsen och sedan var jag borta. Känns så himla snopet och tråkigt! Samtidigt vet jag ju hur jag mår, vad jag orkar. Och så gnager det ju att Tigerlilja inte ska komma ut för tidigt nu när jag känner samma tendenser som med Malva. Tankarna snurrar i 110!
Men nu är det strax dags för fredagstaccos! Malva har ett höstlov framför sig och Signe går in på sin andra "lov-vecka" då hon känt sig "gråtig" på förskolan för att hon längtar efter mig. Vi får se hur det blir framöver. Jag anar även att hon haft samma förkylning som jag och Malva och även mina föräldrar som hade dom över natt förra veckan. Alla, jag bortser från mig då jag är konstant under-isen-trött, har varit dundertrötta. Så vi får se efter lovet hur vårt liv ser ut!