Att ta emot viktiga samtal.
"Vänta lite..... " säger jag i luren till barnmorskan.
"Nu får du vara tyst för jag pratar med doktorn " viskar jag till mitt barn.
"DU ÄR VÄRLDENS DUMMASTE MAMMA! ALLT ÄR DITT FEEL! DITT FEEEEL!!! " vrålas det tillbaka. Hjärtat bultar och jag kokar av ilska över situationen att dom inte lyssnar.
"Ja, vad sa du nu....." får jag lugnt fortsätta i telefonen, fast att det var femte gången jag hade fått avbryta på grund av ett stycke nyväckt barn och ett stycke med allmänt tweenie -beteende. Inom mig var jag en aningen mer stressad och arg än vad jag säkert gav sken av. Hela samtalet upplevdes nog som om vi lever i total kaos. Ska bli spännande att träffa denna människa vid nästa besök på mvc. Det där med första intrycket och sådant därn't.
Minuten innan, jag tar en groupie med den ena för att föreviga myset och lugnet. Den andra käkade mellanmål och såg på paddan i en lek- tunnel. Minuten innan alltså...
