Vem är jag?
Höst. Ja, så känns det minsann. Vore det inte för vetskapen att det hägrar sex veckor i solen i vinter så vette sjutton hur jag hade tacklat den här sommarens vädergudar? Säkert med en käftsmäll elller åtminstone med en lavett...
Barnen går varandra på nerverna känns det som, klättrar på väggarna och tävlar om min uppmärksamhet; tittar jag på den ena i sju sekunder så måste jag göra samma med andra. Får den andra en mening mer prat vid läggning så måste den ena ha det med.
Teateraporna som varvar från bästa vänner till värsta rivalerna från ena sekunden till den andra.
Det är lite så att jag längtar efter att skolan drar igång igen, och så hoppas jag på att S vill till förskolan då hon har galet mycket spring och prat i kroppen. Men det har varit en oro för henne under sommaren så jag har sagt att jag ska vara med första dagen och sedan får hon bestämma om hon vill dit eller inte. Jag tjatar inte på mitt barn att hon måste vara där när jag är hemma, möjligtvis att jag lockar och pockar att det är roligt att vara där... Men att dag efter dag lämna ett stycke gråtigt barn för att gå hem med syskon. Nä. Det tror jag inte gynnar dom i längden.
Kära lilla barn. Hur ska jag tänka?
Sedan får jag väl se hur det blir, om min egen ork pallar att ha hemma denna energiska 4,5-åring som pratar om ditten och datten alldeles konstant, en som bokstavligen klättrar runt här hemma på dörrkarmar och bänkar, en som hela tiden vill göra någonting för att hon inte har ro att sitta still mer än några sekunder i sträck, en som tar hårt i lillebror då hon är så "stark".
Just nu är det svårt att tillgodose alla tre barnens behov. Dom vill och behöver så olika. Abbe har börjat att ta några krypsteg, blir galet frustrerad när han inte kan allt han vill. Mitt i så är han en riktig liten flirt- bus-bebis. Malva kör sitt eget race, superstor med vänner men plutteliten hemma med oss. Signe hon stampar i golvet och vrålar över frustration att inte vara lika stor som Malva men ändå inte så liten som lillebror. Vad är hennes roll liksom? Men skriver bokstäver och målar porträtt på löpande band gör hon.
Stortjejen som sitter uppe sent och läser böcker.
Hoppas att det går över snart den här "vem-är-jag-perioden". För jag vänder och vrider sönder nacken just nu i hur jag ska bemöta och vara emot dom!
