Bubblan

Tjugo minuter över fem ringde väckarklockan tidigt en måndag morgon. Det var kallt men ingen snö och vi var spända av förväntan när vi åkte till Ryhov. Att komma in till förlossningen utan värkar kändes annorlunda men skönt. Vi visades in i en liten skrubb för att timmen senare få ett förlossningsrum där vi fick vänta lite till innan jag fick kateter, kanyler i händer och armar och rullades iväg till operationsrummet.

 

Där var det fullt med folk som presenterade sig och berättade vad just hen hade ansvar för. Namnen gick in i ena örat och ut i andra för i samma stund började jag att bli rädd och nervös! Så sterilt allt kändes, så "sjukt" det var, så kontrollerat för att det just var en operation! Hjärtat bultade och tårarna brände bakom ögonlocken. Jag fick ryggbedövning och spändes sedan fast på britsen, armarna låg på sina egna britsar så att jag låg "naken" som på ett kors. Fastspänd. Där och då ville jag egentligen stoppa alltihop- skrika rakt ut att jag ville vänta och föda "vanligt"... Danne fick lägga sin telefon vid mitt öra med Abbes förlossningslåtar på så att jag skulle kunna slappna av lite. Jag var rädd och kände mig otroligt liten.

 

 Självklart var det ett skynke uppsatt ovanför magen sedan.

 

När dom började att operera så sjönk mitt blodtryck så att jag blev alldeles yr och fick huvudvärk, men snabbt så ordnade han som hade ansvar för den biten så att jag mådde bättre. "Nu mår jag illa", så var han där och fixade. "Nu är jag yr igen". Så fixade han det. "Jag fryser jättemycket". Så ordnade han det. Han hade full koll på läget!

 

Rätt som det var så lyftes Abbe upp i luften! Vårt barn❤ Min bebis❤ Mina tårar sprutade när han snabbt, iklädd massa vitt fosterfett visades för mig. Danne fick följa med då han var lite slö, men rätt som det var så hördes det ett litet vrål och han var igång, navelsträngen klipptes till av Danne och sedan var dom hos mig båda två igen.   Min önskan var ju att han skulle läggas på mitt bröst på en gång, att jag skulle få vara med hela tiden den här gången men så blev det ju inte helt fullt ut. Men samtidigt så frös jag som en tok så jag hann inte mer än att få värmefilt och ordning på mitt eget mående innan Danne kom tillbaka med Abbe till mig, en kall liten Abbe som placerades under filten på mitt bröst. Världens finaste bebis med en fantastisk liten pussmun. Hjärtat bultade och jag slogs av överbeskyddarinstinkter och kärlek! Min son, så himla underbart fin han var!

 

Då det var fullt på förlossningen så kördes vi till uppvaket istället, där vi blev kvar i nästan fyra timmar. Om det berodde på att jag skulle må helt ok eller om det var personalbrist vet jag inte riktigt - antagligen en kombination av dom två. Men egentligen spelar det ju ingen roll då vi alla var tillsammans. Jag och Abbe var hela tiden under värmeblåsfilten för att komma upp i temperatur! Danne var och hämtade våra väskor på förlossningen där vi egentligen skulle ha hållt till, och jag låg och pussade och myste med liten bebis och kände mig så förbaskat stolt! Tillslut rullade dom upp oss till BB, vi var galet hungriga så den där mamma /pappa brickan som vi fick be om (...) smakade mycket gott!

 

Danne var kvar till 18-tiden då han skulle åka och hämta hem Malva och Signe från mormor och morfar. Runt den tiden var det även dags för mig att komma upp på fötterna, en sköterska hjälpte mig upp och sedan var jag igång, visst det gjorde ont och det var lite krångel att komma upp själv varje gång. Tabletter har jag knaprat till för några dagar sedan, givetvis färre och färre. Såret har läkt bra, lite stelt och hårt är det fortfarande men jag har inget ont såhär drygt tre veckor efter snittet.

 

 

Även om allt upplevdes fruktansvärt surrealistiskt just då så känns det bra nu i efterhand. Jag hade svårt att greppa vad som hade hänt, att få sitt barn "bara sådär" kändes lite märkligt. Men samtidigt så tycker jag verkligen inte att det är en genväg att gå, vad det nu skulle spela för roll, för rent mentalt var det ganska så kämpigt och känslofyllt. Två dagar efter snittet så lämnade vi BB, det var det snabbaste besöket för min del då jag var där i sex dygn med Malva och tre med Signe.

 

Och önskan om att få må bra den här gången gick i uppfyllelse!