Trebarnslivet
Det går i ett. Vissa stunder är det full koll på läget medan andra så ballar det ur totalt och vi vill nog skrika rakt ut allihopa?! Jag har en tjej som säger "mamma" femtielva miljoner gånger per dag, hon lämnar mig inte mer än en millimeter och helst sitter hon nog fastlimmad i mitt högra lår (sanning med modifikation, men hon håller sig gärna nära, för att liksom hålla lite koll på mig och Abbe). Den andra tjejen är otroligt trött och därmed arg som ett bi på ett nafs... Sedan har jag en liten kille som idag inte kom till ro förrän han både ätit som en hel karl, spytt galet mycket och sedan fyllt pyjamasen med senap (för det mesta är han nöjd och ligger och sover i vagnen). Och så ett litet jag som är trött som ett as men som hela tiden kämpar med att hålla mitt humör i trim, jag kämpar med att vara lugn mot tjejerna och låta deras behov, vad det nu må vara, stillas då ju deras liv ändrats ganska radikalt senaste tre veckorna och för det mesta klarar dom det trots allt med bravur! Det är tur att jag har Danne. Han får vara den stabila just nu med en hormonell fru som emellanåt får psykbryt delux- för nä, jag är ingen övermänniska som klarar att hålla alla känslor inuti. I vanliga fall är jag en ganska stabil person, men som nybliven mamma är känslorna lite överallt kan jag, för tredje gången, konstatera...
Ikväll fick det bli en snabb promenad ute i snömodden. Alldeles alena! Första powerwalken sedan i somras vilket var urskönt! Efter dryga halvtimmen kom denna nyblivna trebarnsmamman hem med lite ny ork till sina tre små knattar, kramade om min man och kände mig tacksam för vilken fin familj jag har!
Tjejen som var toktrött hade somnat när jag kom hem strax efter sju, den andra som istället är överenergisk somnade strax efter 21 i soffan som vanligt och lilleman han somnade efter sista amningen för det här dygnet - sedan lämnar jag över honom till pappan som får ge flaska varannan timme under natten då det är mammans tur att sova....