Bubblan

Vaknade med hoppet om att det skulle bli kondisbesök,  röj och "passa på" men insåg att jag är mer förkyld, huvudvärk som inte släpper och varm kropp bara jag plockade lite leksaker. Får bli en så lugn dag det bara går, vila bort bacillerna innan jag ska pussa på Tigerlilja. Det är en sådan märklig känsla att ha ett datum där du ska träffa ditt alldeles nya barn. Ett datum på när det nya livet börjar, ett datum där du vet att syskonen kommer få bli ännu större. Ett datum där du vet att livet tar en ny vändning för hela familjen! Jag kramar barnen extra mycket, som att jag ber om ursäkt att det snart är en bebis i min famn istället. Samtidigt som jag tänker att det är den största gåvan dom kan få. Ett syskon liksom. En ny familjemedlem som dom ska höra ihop med resten av deras liv! Jag vill så mycket innan, hinna med så mycket som möjligt, som att livet pausar sedan. Jag har ju varit ganska sjuk efteråt så det har verkligen pausat från allting. Livet. Bubblan har varit stor, bebis har fått bli prio ett. Som det ju ska vara tänker jag. Men det har heller inte funnits något val eller ork till något annat! Därför vill jag ha det städat runtomkring mig, röjt bort allt onödigt som tar energi. Och så blir jag halvdålig och mina planer håller inte. Jag lägger mig i sängen och blundar, tänker att livet pausar ju inte ändå. Barnen röjer ju ändå fram allt på en kvart, nya smulor i soffan, klädhögar som växer och blommor som nickar. Livet är ju redan.

 

Mitt i allt har våran blivande 4-åring tagit ett språng och blivit lång, växt ur alla byxor senaste veckan känns det som! Måtte det finnas en kasse på vinden med brallor som iallafall är hela, för samtidigt har hon fått hål på knäna på tightsen som är lagom. Hon sträcker på sig lite till, för hon är stor nu. Storasyster som hon ju ska bli. Själv kommer jag ihåg att jag skrek när jag skulle fylla fyra - för det hade jag ju aldrig varit förut... Jag skulle också bli storasyster då, men några månader senare. Men den morgonen vi skulle till BB och hälsa på kände jag mig stor. Slutade med välling minns jag, valde kläder till min lillasyster och var vansinnigt stolt! Signe har kommit lite längre, vällingen är redan slutdrucken,  napparna är kastade och örhängena glänser. Undrar hur hon tar det? När bebisen är här. Undrar hur Malva tar det? Hur kommer vårat "nya" liv att te sig? Det där slutdatumet alltså. Märklig känsla. Mycket märklig känsla.