Bubblan

Där stod jag med mina tre barn, tjejernas sandaler var färdigprovade och skulle bara betalas, just det bara betalas... Vänta lite här nu. Var är KORTET??? "Asså, jag får be om ursäkt men kan du lägga undan skorna för jag glömde visst kortet hemma...".

 

En sådan fail! Vi som skulle ha en mysig dag på a6 med skoinköp, lunch och lek och där står jag nu och vill skrika rakt ut som Signe gjorde! Tre hungriga barn och inga pengar, bara att vända hemåt igen. Bilköer, en fyraåring som inte kan sluta att skrika för att hon var så besviken och en bebis som dock var nymatad men som tröttnat på att sitta fast i bilstolen, där emellan satt en tålmodig storasyster som endast lät tårarna rinna längs kinderna då hon inte lyckades få tyst på vare sig syster eller bror. 

 

Det har varit en fullspäckad vecka som gått i rasande fart. Dessutom håller Abbe på att lära sig att sitta vilket han gärna vill göra även nattetid... I morse lämnade jag honom till Danne en stund innan han skulle till jobbet. Jag var helt slut och behövde få sova lite till tyckte jag, men blev ganska snart väckt igen med frukost på sängen av man och barn för "att hinna umgås lite". Fin tanke men bästa morsdagpresenten hade kanske varit att få sova den timmen innan jag blev ensam med barnen till midnatt...

 

Men jaja, bara att rycka upp sig och tänka om, för trots allt har jag det ganska bra minsann. Med en fin man (bara att han inte tänker som jag i alla lägen- men bra är han ju ändå 😜 ) och tre fina barn. Om jag varit en mamma någon annanstans hade jag nog varit en änglamamma till ett barn då jag nog hade strukit med under Malvas förlossning. Vi har trots allt en oerhört bra sjukvård som hjälpt mig genom tre förlossningar. En sjukvård som utan problem lät mig få mitt önskade kejsarsnitt för att jag var rädd. Det handlade inte om att jag skulle behöva föda i någon hydda eller under ett träd men de hade behövt rädda mig två gånger tidigare så jag tyckte att jag hade all rätt i världen att få igenom den önskan! Och att få känna så; att jag har rätt att få, det är egentligen ett privilegium som är få förunnat runt om i världen... 

 

Så idag kunde jag inte med att önska något till mig själv då jag ju i princip redan har allt. Unicef har bra paket som går till behövande mammor för där handlar det inte om en välbehövlig sovmorgon utan om att rädda både mammans och barnets liv!