Hjärtskärande gråt

Det blev en så sorglig kväll här efter en annars väldigt mysig första december. Morgonen började med ett snötäckt vinterlandskap, tända ljus och frukost i soffan framför julkalendern med Malva, Signe & Abbe. När tjejerna gått till skolan så badade jag och Abbe badkar och fixade runt här på förmiddagen innan en sovstund som visst varade i över två timmar. Jag var lagom groggy när vi väcktes av att tjejerna bankade på dörren efter skolan vid halvtre🙈
 
På eftermiddagen gick vi ut allihopa, Malva o Signe skulle leka med kompisar och vi andra skulle fixa ljusslingor i trädgården.
 
Där slutade den braiga dagen.
 
Danne hittade Snöboll, Signes kanin, liggandes död på marken men fortfarande varm... Inne i deras hus satt det en ihopkurad systerkanin, en som vi först trodde sörjde då hon hade en så konstig kroppsställning. Vi klappade och försökte mata Tussan medan vi la Snöboll i en liten låda, då märker vi att även T är sjuk, hon äter långsamt, dålig balans och benen är liksom ihop på ett konstigt sätt. Jag tar henne i famnen för att hämta tjejerna och berätta vad som hänt/händer.  
 
Gallksrik. "Nej, nej, nej! Dom får inte dö!"
 
Tårar som sprutar. Signe som sitter och klappar sin döda kanin i knät och Malva som storgråter över att Signes kanin har dött och att hennes kanin nu krampar och är påväg mot samma öde även hon. Eller vilket är värst, att bara en dör eller att båda två gör det? Efter en stund har även Tussan somnat in tätt i Malvas knä. Det är mycket gråt. Allt är så konstigt. Hur kunde båda lurvtussarna dö inom 1,5 timme? 
 
Våran teori är att de har blivit sjuka av att en sjuk mus eller råtta varit i deras mat så att den förgiftat dom? Eller fågelbajs? Eller en väldigt smittsam kaningulsot som härjar i södra Sverige som kan smittas via harar (mest vildkaniner- men det finns ju inte här). 
 
Nu ligger båda två i lådan, kramandes med varsin kudde som tjejerna har sytt till dom och med en fleecefilt som täcke.  Begravning ska se hyffsat snart, många tankar om döden är det. Sorgligt som tusan är det😢 Så onödigt.
 
Dom hade blivit så tama nu så när dom var inomhus så hoppade dom upp i knät, våra små gosedjur❤
 
Men detta. Så onödigt och sorgligt💔
Vilken fredag det blev💔 
#1 - - ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★:

Åh fy så sorgligt :(. Stor kram till er!

Svar: Tack 😢❤
Josefine

#2 - - Anonym:

Ånej! Detta klarade inte min hormonproppade kropp 😢🤧
Usch så sorgligt! ❤️

Svar: Ja det är sorgligt😢 Stor kram till dig och alla hornorner❤
Josefine