Planerna för januari

Jag har inte tränat på hela hösten, energin räcker liksom inte till för att få mer energi av träningen. Istället behöver jag sova. Idag sov jag nästan tre timmar mitt på dagen med Abbe. Så välbehövligt! Men, i och med att snön har singlat ner från himmelen i nästan ett dygn, och så någon plusgrad på det så blev det värsta träningspasset med all skottning idag! Många timmar utomhus, mycket kramsnö som lades i högar, Abbe hjälpte till med att skotta snö med en liten sandspade han. Alla gör så gott dom kan😉
 
vinterlandskap
 
På förmiddagen var det bvc besök med Abbe, han kvalar in på 13 kg nu, ligger på medelkurvan med alla mått; vikt, längd och huvudomfång. Jag har ju trott att våra barn skulle bli långa, de har ju liksom en två meter lång pappa att brås på, men två av dom är precis medel och den tredje ligger under den linjen till och med. Vi får se vad som händer i puberteten?! Malva är hemma från skolan då hon har sådan astmahosta, men hon var med på bvc så vi tog en vända till bibblan också och lånade varsin bok plus en till Signe, en med stora versaler då hon ljudar sig långsamt fram nu! 
 
Jag och mitt crew, den ena hostigare än den andra ! 
 
 Ett lite blondare och mer pagigare frisyr blev det igår😊
 
Jag har pratat med rektorn om att jag inte kan börja jobba efter jullovet och så har jag bokat in läkartid till sjukskrivning efter nyårshelgen.  Jag har nog först nu accepterat och förstått att det kommer att ta tid det här.
 
Jag hade en svacka i helgen då jag brast i gråt när jag insåg att jag skulle vara tvungen att ställa in det årliga julbaket med mina barndomsvänner. För att sova. Men så hade Malva feber vilket kändes lättare att ta, men just det här att allt måste vägas i ork- det är svårt att acceptera. Jag veckoplanerar mitt liv på en liten whiteboard, dels för att jag inte klarar att ha koll på mer en en vecka i taget men också för att kunna planera in vila. För så fort jag gör något extra behövs det några dagar med extra lugn. Nu i januari ska Abbe skolas in på förskolan. Jag håller tummar och tår för att han ska vilja gå dit, för att gå hem och försöka sova om han är ledsen och inte vill vara där känns som stört omöjligt... Men om det blir bra så tror jag att det är otroligt välbehövligt för mig, att bara fokusera på mig själv, att få sova när jag vill, ta en promenad om jag känner för det. Äta gröt till lunch om jag vill. Andas och ha det tyst.
 
Förresten har jag kokat årets första risgrynsgröt. Det bästa på hela julbordet. Det och mjuk pepparkaka! 
#1 - - ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★:

Förstår att det är tungt, hade jag inte bytt jobb hade jag förmodligen aldrig mått bättre. Dock känner jag fortfarande av den där psykiska och fysiska känslan i kroppen ännu. Den finns där alltid :/

Svar: Vilken tur att det blev bra på nya jobbet! Jag hoppas att min kropp inom rimlig tid känner mer ork för att klara mer än en hemmavardag! Jag var ju piggare förra hösten, så hoppet finns😊
Josefine