Hjärnan spelar mig några spratt

Jag var trött redan efter förra helgen. Sådär supertrött. En dag när jag skulle handla och hämta ut paket i affären så blev det alldeles tokigt. Jag hade barnen med mig, Abbe körde en liten kundvagn och skulle ju självklart ha självscannern också! Allt gick bra tills vi skulle förbi godiset... Där blev han vansinnig då han inte fick köpa det, Malva och Signe skulle gå på toaletten, jag fick bära en gallskrikande gosse genom affären samtidigt som jag skjutsar den lilla varuvagnen framåt med benen. Självklart blir det avstämning. Abbe var iallafall lugn där och då för att jag hade mutat honom med en liten rosa platsbil för 20 spänn. Avstämningen stämde, jag tackar och går mot paketutlämningen, Malva och Signe vaktade Abbe i dörren under tiden. När vi är påväg därifrån frågar jag var dom har matkassen? Men nä, den har inte dom? Hmm? Var ställde jag den? Jomen visst. Jag hade ju bara gått från avstämningen- all mat låg ju kvar på BANDET!! Så det kan gå... 
 
Samma kväll letar jag information om Malvas dansavslutning som ju skulle vara den 21a, vilken tid var det? Skulle hon hinna efter kören och innan scouterna? Messar en kompis och frågar om hon fått info? Jag hade rätt datum men fel månad... Fail på den alltså.
 
Kvällen innan snön försvann. Barnen ville inte gå in så det fick bli varm O'boy och skinkmacka till kvällsmat ute i snön❄ 
 
Det är så mycket som bara blir fel, när jag bara gör ett fåtal grejer i veckan blir det oftast ok, men i början på hösten trodde jag på riktigt att jag började få alzheimer... Det är en läskig känsla. När vi var på bröllopsfesten t ex så mötte vi upp några kompisar innan, jag kramade om allihop för att sedan krama om min kompis man ytterligare en gång, han skrattade lite skämtsamt om situationen, men jag hade inte den blekaste om att jag faktiskt hade kramat honom innan...
 
Jaja, hjärnan protesterar helt enkelt och jag måste aktivt tänka mig för. Men den här veckan har min syster och hennes bebis varit här, så vi har hängt mycket med dom vilket verkligen har varit sypermysigt! Men Abbe är förkyld så han har varit lättretlig och ego mot sin lille kusin vilket han inte brukar vara och jag har hoppat över min middagslur några dagar för att hinna umgås extra mycket, ja vi har kämpat på båda två så idag kapitulerar jag/vi i en tung trötthetspöl. 
 
Malva och lillkusin hemma hos mormor och morfar❤
 
 
Så nu är jag galet trött. Mest legat i siffan hela dagen. Barnen har lekt hemma med en kompis och svärmor har varit här på fika. 
 
Det är tur att jag inte har personlighetsdraget depressiv, utan mitt i den här trötta, mörka hösten känner jag stor kärlek till alltihop. Tänk att jag har en fin familj som finns här, ett litet hus som vi trivs i, vänner som hör av sig, en kamin som värmer oss och mat och kläder till oss allihop❤  Jag vet, jag låter urfånig men det är faktiskt sant!