Livet

 
Jag vet inte vad jag ska blogga om. När jag känner mig piggare vill jag inte jinxa om det. Att jag är otroligt trött känns ju skittråkigt att skriva om. Om jag utesluter tröttkänslan och bara fokuserar på vad som händer i mitt liv känns det inte riktigt sant. Det blir ett dilemma samtidigt som jag ju vill "foka" på det positiva i mitt liv.
 
Negativiteten faller sig fruktansvärt onaturligt i min personlighet.  
 
Men jag har kännt mig piggare, så pass så att jag körde på i lycka tills jag hamnade i en våt pöl på toalettgolvet och kräktes av trötthet i lördags kväll. Så det kan bli... 
 
Jag längtar till mitt "normala" jag. Jag är så trött på att hela tiden få sota för mitt positiva jag. Jag vill kunna planera in trevligheter utan att veta att jag får lida för det sedan. Det är sorgligt. Jag hittar inget annat ord för det just nu. 
#1 - - ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★:

Stor kram <3, vet hur det är :).

Svar: 💜
Josefine