Bubblan

Förra veckan var en vecka som innebar vänner och sommarvärme❤

 

Denna veckan är återhämtning, ensam hemma med barnen, iklädd myskläder och ett blekt jag. Jag är förbenat trött. Abbe har varit hemma de här tre dagarna då det varit lite vajsing på hans mage och Signe var också hemma idag då hon hade ont i örat igårkväll. Antagligen av smutsigt vatten i badtunnan från helgen. Imorgon är det skola och förskola och riktig/tyst återhämtning för min del!

 

 

På måndagen var det tjejmiddag med ett kompisgäng och i fredags åkte jag in till ett varmt Jönköping för att möta upp barndomsvänner. Vi hamnade på ett sommarvarmt "Bryggan" med mängder av folk och hög musik, solen sken starkt ända tills den gick ner bakom takåsarna. Så himla härligt! 

 

Barnen sov hos mamma och pappa den natten då Danne var på aw, så när Abbe sovit middag så plockade vi upp barnen för att åka till Kyrkekvarn där några vänner råkade sitta på ett hus över helgen, ett med stor terrass och bubbelbad! Så där blev det hög musik, nio barn och sex vuxna, grill och fantastiskt häng!

 

 

Men nu är jag motsatsen till hög, så gaalet trött!  En som tappar ord stup i kvarten, minnet är kasst och så känns det som att jag slagit huvudet i något då jag är vansinnigt yr i bollen. ÄNDÅ gjorde jag allting lite mindre än vad mina vänner gjorde.

 

Avbröt innan alla andra.

 

Jag, hör på detta, för det kräver styrka (eller bara en jävla utmattning) att ta sin minsting och åka hem från en helt fantastisk plats med en massa fantastiska människor på som allihop skulle stanna över natten... På eftermiddagen tänkte jag att jag hade varit för klok för mitt bästa som ens tänkte tanken på att åka hem från stugan på lördagen. Men ju längre tiden gick så märkte jag att jag faktiskt inte orkade mer. Jag satt där i ett jag som inte är jag. En tyst en. En där huvudet snurrar och jag bara vill hem och stänga in mig.

 

Så jag pussade min familj och kramade mina vänner och åkte hem som planerat.

 

Jag är så besviken på hur jag måste leva, och med värmen så är utbudet på livet så mycket mer!

 

Det blir så påtagligt för mig själv att jag då inte orkar leva som "alla" andra...

 

Det gör mig bara så ledsen, arg och frustrerad!!!

 

Jag intalar mig att det här SKA  g å   ö v e r  inom rimlig framtid.

 

Mitt liv ska komma tillbaka! Ett där jag kan leva som jag vill! 💪