Bubblan

Jomen jag får nog ändå säga att påsklovet går fint. Mycket bättre än vad all ledighet har gjort sedan tidigt i höstas.  Jag lämnade visst barnen till stackars mamma en dag för tidigt mot vad vi kommit överens om, grejen var att hon hade jobbat natt och sovit fyra timmar på dagen. Min snurriga hjärna som så ofta gör fel.  

 

Men trots dåligt samvete så sov jag sedan som en stock - och att vakna i ett tomt hus går inte att beskriva känslan i! Trots att jag gråtit lite eftermiddagen innan över hur tomt det skulle bli (🙈) så NJÖT jag av tystheten. ..

 

Det är som att det släppt en knuta i mitt känsloliv det sista. Att jag har närmre till stor kärlek och känslighet- en fantastisk känsla! Någonstans satte jag på autopiloten för att klara göra allt man ska - men roboten hade inte tillgång till toppen av sorg och glädje, vilket jag inte ens förstått. Det känns ju som ett jättesteg mot rätt riktning ❤ 

 

När jag hämtade hem Abbe från mormor och morfar så fick jag även med mig Signe, Malva kom dagen efter på förmiddagen då vi skulle träffa V, L, F & A lite senare. Signe var på discokalas på kvällen- med färg i håret som kompensation till att hon helst ville ha mascara. 

 

Nu är det som vanligt två energiska barn som har gympa, springer, dansar leker och äter popcorn medan Malva fortfarande sover. Dom andra två vaknade vid sju som vanligt - trots att Signe hostade så hon inte kunde somna förräns elva igårkväll så är energinivån på topp för lillfröken... (Tillslut gav jag henne lite av Malvas astmamedicin, fem minuter senare sov hon och hostade inte på hela natten! )

 

 Abbe pratar med mormor och morfars hund Laura i telefonen, om något väldigt viktigt dessutom!