Dippar lite
Det var som att luften gick ur mig när Abbe var färdiginskolad.
Jag har inte sovit middag på hela januari, plus jul och nyår, så jag har varit nere i någon grym tröttsvacka som inte är något som helst kul att befinna sig i. Sådär så att jag fryser, inte tar mig för något (sanning med modifikation då jag har tre barn att ta hand om, ett hem att underhålla, barn att ge föda, man/familj/vänner att prata med, handla, städa, tvätta, natta, bada etc etc), mår illa och ont i huvudet och i ögonen väldigt ofta.
Så kul liv alltså. Jag bokar in lite träffar med vänner då jag känner att jag trots allt villhöver det, trots att jag sedan är väldigt trött. Men det känns inte helt kul att aldrig orka träffa dom så det gör jag ändå!
Men Abbe är nu helt färdiginskolad, han knackar glatt på fönstret när han kommer till förskolan, fröknarna är toppen och vinkar tillbaka som att han är den mest efterlängtade unge i hela världen :) Vi hänger upp hans kläder på hans plats och sedan springer han in i lekhallen utan den minsta tvekan! Däremot är han grymt trött när jag hämtar. Han orkar absolut inget mer än att hänga här hemma och leka med sina grejer och titta på sina traktorer på datorn. Men det ger sig väl också när vanan är helt inne!
Bild från i höstas, innan snön kom!
Jag var på återbesök på alternativmedicinen förra veckan. Min räddning i att inte förlora hoppet om att det kommer att vända. Men han sa att mina värden har gått från att vara väldigt mycket minus till att vara på lite minus nu- han såg väldigt nöjd ut när han körde scanningen som kollar sköldkörteln. Han sa återigen att jag kommer att vara såhär trött tills värdena ligger på en okej funktion, det är först då kroppen kan ta hand om hjärntröttheten. Och nä, min kropp är inte redo för någon hård gymträning. Så himla skönt att han sa det då kunde jag pausa kortet med gott samvete!