Födelsedagar och psykbryt
Det är söndag morgon och 06.30 kom Abbe och kröp ner bredvid mig, strax därefter kom även Signe. Vi har två morgonpigga barn och det är Dannes sovmorgon idag. Jag gav dom min telefon och satte dom i soffan i hopp om att få sova lite längre. Men nä, funkade inte den här morgonen heller🙈
morgonmys framför brasan
Blir till att sova middag med lillfiluren sedan.
Han fyllde två i torsdags och imorgon fyller Signe sex år. Abbe går på pottan här hemma som om han aldrig gjort annat! Lika imponerad den här gången som när Malva och Signe hade knas på denna konst! Signe sover allt fler nätter i sin säng, det är också stort när man aldrig gjort det tidigare i sitt nästan sexåriga liv... Idag blir det kalas med mormor, morfar och farmor, jordgubbstårta har januaribarnen (jaja, Signe iallafall) önskat sig så så får det bli!
Abbe har varit själv på förskolan i två dagar nu. I torsdags lämnade jag byggnaden vid tio och i fredags redan vid dörren en timme tidigare. En dämpad liten kille som gråtit hos fröken en stund, för att sedan hänga i tamburen i väntan på att jag ska komma tillbaka. Han trivs utomhus, då glömmer han nog för där verkar han varq som nöjdast, han åt inte i torsdags men ficke då välling av fröknarna. I fredags hade han ätit soppa, som veckan innan. Han sover dock bra vilket känns skönt!
Själv storbölade jag i onsdags när Danne var med honom. Det var som att proppen gick ur och jag blev så trött när jag var själv hemma. All anspänning släppte, säkerligen all oro över att lilleman och jag ska vara ifrån varandra med. Så konstigt. Dåligt samvete men skönt på en och samma gång. Jag kan inte släppa känslan över att han måste vara helt förvirrad över att han lämnas där och jag går ifrån honom. Han har ju i princip aldrig lämnats någonstans utan någon av oss, han vet ju inget annat än att vara med familjen😓 JAG kan ju få separationsångest utan Abbe, men jag har ju vetat från att han föddes att livet är så, han vet ju inte att det är såhär. Men jag försöker tänka att det blir bra, både för honom och mig. Bara han vänjer sig då kommer han att leka och gilla förskolan. Det tror jag på riktigt!
(Att han sedan slog på kortet på fröknarna vi har hemma med hammare, säger väl bara att han inte gillar tanken på att vara där själv ÄN🙈)
Men nu, sol ute, vinterlandskap, kokande ägg på spisen, tre vakna barn, en sovande man. Söndag.
Förstår dig. Jag började också en inskolning i veckan. Har haft alla mina barn hemma länge men plötsligt kommer dagen när man ändå måste lämna. Lycka till.