Bubblan

Håller just nu på att skola in lilleman på förskolan. Vi har pratat mycket om vad en förskola är, att vi ska dit och leka,  äta, sova och sedan säger mamma hejdå en liten stund men sedan kommer jag tillbaka. Hm, to much information för en inskolning. För hur skulle han fatta att jag inte skulle säga hejdå när vi hälsade på? Så så fort han såg grinden började han att gallskrika, han ville inte in, inte ta av sig overallen och såg helt bedrövad ut mellan tårarna och skriken.

 

Puh.  

 

Gör om gör rätt. Men han har ju redan fattat vad som komma skall... Igår var vi bara här lite över en timme, rädslan släppte och han lekte och var nöjd både ute och inne.

 

Resten av veckan är det 9-14 som gäller, tillsammans både han och jag. Han stoltserade hit så nöjd idag, tog av sig jackan och knatade in själv till lekhallen och sa hej till fröken. Han har lekt och undersökt alla små vrår. Ville inte avbryta för frukt, men han tog sig lite äppelbitar ändå. Lekte ute och var nöjd, men sedan kom Danne förbi med min kvarglömda matlåda hemifrån och då brast det när han åkte igen.  Han var  väldigt trött när vi skulle in. Satt i mitt knä och kramades när det var lite danssamling innan maten och sedan vägrade han att sitta vid bordet när det var lunch- puttade undan maten och illvrålade. Så vi satte oss lite i en vrå och kramades och sedan fixade jag en välling för att höja blodsockret. Sedan satt han i mitt knä vid bordet och åt av min matlåda "MMMmmm" satt han nöjd och petade i sig lite ris. 

 

Sova middag.  Jag trodde att vi skulle få åka hem, att han skulle totalvägra det när jag är med. Men icke.  Han skrek i några minuter, riktigt förbannat. Men sedan när jag la honom ner på madrassen så tystnade han. Stirrade upp i taket. Slängde av sig täcket för att visa att han tänkte minsann inte gå med på det här. Men fem minuter senare sov han! Så första "långdagen" är snart avklarad! När vi skulle hem sa han snabbt och glatt hejdå till allihopa😅 

 

När man hamnar mitt i en småbarnsavdelning och ser hur alla små 1 - åringar tvättar händerna,  äter och sover (och visserligen skriker en himla massa för att dom längtar efter mamma/pappa) och så ger man sin egen 2-åring välling, sitta i knät och bär runt på honom när han är ledsen, så känner man sig ju så, ja vad ska man säga? Överdrivet nära?... Så när jag värmde den där vällingen så undrade jag hurdana blickar jag skulle få, men samtidigt vill jag att Abbe ska trivas här och då är ju en del i att vara mätt i magen när allt annat är nytt och lite upp och ner en viktig del! Malva hade också behövt det- hon åt inte på hela dagarna första halvåret och ändå krävde jag inte att hon skulle få sin "nenne".Efter tredje barnet har jag lite mer skinn på näsan!!! 

 

Men jag tror att han kommer att gilla det. Han är en känslomänniska så han skriker högt när han inte är nöjd, men samtidigt så tror jag att han ganska snabbt kommer att acceptera läget och tycka om att veta vad som förväntas av honom❤ 

 

Två dagar kvar av att inte sova middag för mig. För nä,  jag somnar inte här....