Bubblan

Jag är så kär i min lille lille kille! Han är så galet duktig med att kissa på toaletten nu. Under hösten har han vägrat att prova pottan eller toaletten, men under jullovet ändrades det så vi tog av han blöjan, satte han på toaletten (ville inte pottan) när vi såg att han behövde kissa. Bajsa vill han ha blöjan för. Men nu så kommer han och säger till själv när han vill ha hjälp upp, och de sista två dagarna är även pottan helt ok så den springer han till själv! Vi har även köpt små kalsonger i strlk 92 (hur gulligt?!) men dom vill han inte ha, så än så länge så är det rumpan bar för att han ska klara av det här tänker jag;)

 

Nästa vecka fyller han två år. Våran lille go´bit. Vi får se om han kommer att börja prata lite nu när han är på förskolan, för här hemma så är det mest peka och öh-anden som gäller, men redan andra dagen så kallade han sig själv för Abbe på förskolan. Det var "Abbe" boll när någon annan tog bandybollen han hade, det var "Abbe!" som hade byggt tornet, gick han till fröken och berättade. Det är även många traktorer som åker förbi utanför, vilket han ju älskar, så då pekar han och säger "takto". Visst säger han lite ord då och då, men mest får vi nog ändå säga att det är pekfingret som talar för vad han vill här i livet;)

 

Nu är hela familjen iväg vilket är ovanligt! Danne tog med barnen och följde med en kompis till badhuset. Jag försökte sova lite middag med Abbe innan då det inte alls blev några tolv timmar inatt, men somnade inte. Huvudet snurrar tokfort nu när livet ändras. Det blev så mycket intryck förra veckan så min hjärna slutade att minnas saker. Jag tappar galet mycket ord, glömde matlådan ena dagen, hela väskan andra. Svårt att somna fast att jag är superdupertrött. Googlade Alzheimers här idag då jag blir rädd på riktigt för mig själv emellanåt. På juldagen hittade jag nämligen inte till min moster som jag åkt till då och då under hela livet. Det var på riktigt otäckt... Och som sagt den här veckan har också spelat mig många spratt men googlingen gjorde mig lugn, det var inte så mycket annat som stämde in, så får nog lugna mig med att det är på grund av utmattningen som det blir så här när det är för mycket för mig. Nu i veckan får vi dela upp inskolningen lite, Danne tar en dag mitt i så jag är med tisdag och torsdag sedan kanske det blir att han är där själv på fredagen? Vi får se hur det går för honom!

 

Men jag tycker att den här formen på inskolning ändå känns bra!!! Sådan skillnad att bli lämnad ensam när man inte är trygg med vare sig fröknar eller rutiner mot att först få hänga där bland alla nya människor tillsammans med mamma eller pappa, för att sedan, när man vet hur det går till, när man har träffat barnen och fröknarna några dagar få vara ensam en liten kortis i taget. Han kommer säkerligen att bli förtvivlad när jag går en sväng- men det känns ändå tryggare för mig nu när han vet vilka alla är!

 

Han är inte lämnad speciellt många gånger till någon, så han är ju inte van att vara ifrån oss... Vi har ju haft vårt lilla team här♥